Hola!
Me llamo Pernilla. Cómo está?
Aaaah. Muy bien!
Se där ja. Igår var det dags att sätta sig i skolbänken igen.
Jag läste ju faktiskt spanska på gymnasiet, men det var ju inte direkt igår. Även fast jag kan grunderna och en hel del ord så var det inte helt enkelt alltså. Det är MYCKET man glömt.
Vi hann naturligtvis inte få böckerna igår, men som tur var hittade jag en sida på nätet där man kunde ladda ned de första 24 sidorna i boken. Perfekt!
Det hade nog varit gaaanska svårt om vi inte hade haft någon "bok" alls kan jag ju säga.
Well, nu är iallafall första kurstillfället avklarat och vi har lärt oss att fråga och svara vad man heter, vart man bor, vart man kommer ifrån och vilka språk man kan. Och så har vi gått igenom alfabetet på spanska och lärt oss hur man böjer "att vara" på alla möjliga sätt på spanska. Spännande. ;)
Men vi fick inga läxor. Vafan. Jag som såg fram emot att plugga glosor igen. Jag får väl hitta på mina egna glosförhör. Hehe.
Är det bara jag, eller känns inte livet mycket lättare när det är sol?
Hela veckan har det varit halvkasst väder med regn och blåst. Då går man under ett paraply och tittar ned i marken och ser sur ut.
Men idag! Idag sken solen när jag gick till jobbet och det kändes som att jag var 10 cm längre än igår. Man sträcker på sig för att liksom suga in så mycket sol och ljus som möjligt känns det som.
Ja, och så lyssnade jag på den här och blev på ännu bättre humör.
När blev jag och mitt humör så påverkat av vädret, förresten? Det måste väl vara en åldersgrej?
Inte fasiken brydde jag mig om det var sol eller regn när jag var 18? Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar